Igar var det min sista dag pa Anffas. Nu efterat sa kanns det ganska lustigt att mitt projekt faktsikt ar avslutat. Faktumet att jag inte kommer att komma tillbaka kanns minst sagt lustigt  aven att jag har langtat efter denna dagen ett bra tag nu sa ja.. de kanns konstigt helt enkelt.  Men det ar skont att jag avslutar det har kapitlet med en bra kansla och kontentan med att jag faktsikt ar nojd och ar glad over att jag valde att gora detta.

Jag fick en perfekt avslutning igar. Igar var det namligen firande for pasken. En prast kom och gjorde en cermoni dar man tvattar varandras fotter, tanken bakom ar att  jag hjalper dig nu och du hjalper mig imorgon. Jag valde att inte delta i sjalva tvattandet av fotterna men var med och sag cermonin. Darefter var det dags for en lang och god lunch alla tillsammans. Det kanndes valdigt bra och fint for mig att pa sista dagen fa se alla tillsammans, vardtagare som personal och ha riktigt trevligt tillsammans. Det var ocksa rorande att fa se mangas reaktioner. Vicenza t.ex.  lamnade mig inte for en sekund under hela dagen. Aven att hon inte kan saga exakt vad hon vill ha sagt sa visade hon mig valdigt tydligt hur hon kande. Hon busade, var pa oerhort gott humor, pussades och kramades, valdigt kelig och go. Och pa det viset forstod ocksa jag att hon forstod att jag inte kommer tlllbaka mer. Efter lunch var det dags for alla att vila och nar allt var klart gick jag in till manga vardtagare och sa adjo. Giovanni var sa sot, lite tarogd sa han: Vad ska vi gora utan dig nu?

Aven hemma fick jag en perfekt avslutning. Till middag kom alletsammas: Vittorio, Mary, Alessandro, Zia Anna, Massilmiano, Francesca, och Giovanni, den enda som fattades var Silvia. Vi at gott, drack gott och jag njot av min sista middag tillsammans med dem alla och passade pa att ta manga kort. Det blev ocksa presentutgivinig och manga lyckoonskningar fram och tillbaka. Jag var ocksa aterigen tydlig med att alla ar valkomna hem till Oland.

Sa nu ar det onsdag… vadret ar underbart igen , forsta gangen pa 4 veckor . Med avslutningen jag fick igar kan det inte bli battre. Jag har nu packat alla mina grejor, det ar redan for mycket trots att jag har slangt en del klader och skor. Jag hoppas att dem inte sager nagot pa flygplatsen imorgon! Jag kommer att ta shuttlebussen vid kl. 09.00 till Venedigs flygplat, vanta dar i tre timmar, tar flyget till kopenhamn, darifran taget hem till kalmar dar pappa hamtar upp mig. I sin helhet blir resan 12 timmar lang, sa fredagen kommer bli mycket lugn =)

Som sagt ar kanslan ganska marklig. Det markligaste ar att saga hejda till manniskor som har kommit en ganska nara utan att veta nar man traffas igen. Men jag ska forsoka se till att det inte tar alltfor lang tid till nasta gang…

Vi ses snart!

Den senaste veckan har varit ganska turbulent och framst pga.  Peter. Anffas och Peter har nu kommit overens om att avsluta peters projekt i fortid. Det har varit manga problem fran start och kulmen blev hans pahitt forra veckan att spela flojt mitt I natten, bjuda in folk utan tillstand, latsas vara sjuk och kommir forsent till jobbet. Dettta ar naturligtvis inte allt men heller ingenting jag kanner for att prata om har. Jag och Anna har ocksa borjat med slutevaluering av projektet. Hon berattade att Anffas ar valdigt nojda med mitt arbete och tycker jag ar valdigt competent. Dem tanker ocksa nu ansoka efter fler svenskar och mycket tack vara mig. Det var valdigt roligt att hora!  Forutom allla vandor med Peter sa hade vi i torsdags en avskedsmiddag, vi volontarer och lite vanner till oss.  Vi kom hem vid ett tiden pa natten bara for att ga upp vid fem for at taka till….

… Milano! Taget tag ca. 4 timmar och val dar mottes vi av stralande vader! Antligen lite solsken och bla rimmel!Till var lattnad sa upptackte vi att milanoborna ar lite smartare an manga andra italienare och har metron alldeles vid tagstationen (detta ar namligen inte en sjalvklarhet). Pa en sekund var vi framme dar vi sulle bo (metro station Crocetta). Och mottes av tva applen hoga nunnor. Vart boende var namligen ett kloster/skola  och vi blev mycket valmottagna och omhandertagna av dem sma sota gamla nunnorna i sina graa nunneutstyrslar. Darefter akte vi direkt in till epicentrumet i Milano  - la piazza del duomo (domkyrkotorget). Direkt nar man kommer upp fran tunnelbanan mots man av den fantastiskt vackra och gigantiska domkyrkan. Men utover den vackra vyn mots man ocksa av jobbiga forsaljare, framst afrikaner som som ger bort armband och dylikt for att sedan be om en donation till Afrika. Dem ar overallt och verkar se mig som ett lamplight offer, Sriwarni slapp dem relativt bra medans jag hade en dros efter mig som vagrade forsta ett nej och bokstavligen tog min  hand och la sitt krimskrams dar. Med alla storastader foreter sig detta men ocksa mycket tiggeri. Under en lunch pa ca. 20 min. kom tre olika tiggare och bad om pengar. Sa ar det i stort satt i alla store stader jag varit i, Venedig, Bologna mfl. men Milano vinner den fajten utan problem.

Vi valde att ga upp for katedralen, upp till taket. Darifran hade vi en vy over nastan hela innercity av Milano. Vi valde att stanna dar i ca. en timma och sola lite, det var helt fantastiskt varmt, sakert 17-18 grader. Daretfter tog vi en runda, bland annat sag vi den beromda gallerian – stallet dar man tar en cappuccino for 100 spann  pa en av alla utserveringarna for att visa upp hur rik man ar. Efter lite fonstershopping slog vi oss ner bland manga andra pa torget, tittade pa folk och sag MTV sanda live ovanfor oss. Det var visst nagon italiensk kandis som var besok, vi har inte en aning om vem det var men han ar hursomhelst valdigt popular bland fjortisar...

Morgon dar pa at vi frukost tillsammans med nunnorna. Det var visst en som fyllde ar och det firades med nagon sort av sockerkaka. Till dom av var forvaning sa kunde en av nunnorna prata engelska. 85 bast och kunde prata mer engelska an en 18 –aring som gar i skolan. Vara hakor nadde golvet! Vi bestamde oss for att dagens sightseeing skulle bli San Siro – Inters och AC Milans hemmaarena och europas tredje storsta fotbollstadium (tar upp till 85 000 askadare fick jag lara mig). Att komma dit var lattare sagt an gjort, ifran metron fick vi lov att ta en promenad pa ca. 30 min och det hela forsvarade forutom var daliga kondition genom att skyltarna dit tog slute efter halva vagen – sa typiskt italienskt! Val dar fick vi hora att Inter tranar ca. en timma utanfor Milano och for att komma dit maste man forst ta taget och sedan ta taxi ut till traningsanlaggningen. Att se snyggingarna live grusades genast. Istallet gick vi in pa museumet  om Inter (sag och laste bland annat om Nacka Skoglund). Senare kom hojdpunkten, namligen rundvandringen! Inte bara stog jag i sjalvaste San Siro jag har nu varit i Inters/AC Milans dusch, omkladningsrum och  jag har sett  dasspappret Zlatan och Mazzeratti anvander…. Sa coolt…

Lordagseftermiddagen spenderades till mer shopping och ata pastichini for sista gangen.

Sondagen begav vi oss till slottet av Milano som bland annat ritats av Leonardo da Vinci. Stort, fint och allt det dar men vi hade ingen energi att ga pa alla museum. Vi slog oss ner i parken , gick och at pa mc-donalds igen (det gar inte att komma undan pa ett billigare satt). Och sedan var det dags att aka hem igen.

Som helhet ar val inte Milano det vackratse staden jag satt och har heller inte sa mycket att bjuda pa forutom katedralen och shopping. Men vi hade valdigt kul och nu kan jag saga : I have been there!

Blockflojtsincidenten

Som sagt sa motte vi upp vara vanner pa "The London Pub", dar blev aven bjudna pa en varsin drink da vi har blivit regelbundna stammisar. Men kvallen fick avslutas ganska snabbt da vi hade en morgondag att tanka pa. Vi somnade runt kl.01.00 men vaknades aprubt runt kl. 04.00 av att Peter och Elena kom hem. Dem gjorde lite ovasen som ar latt att gora nar man traskar in pa smatimmarna men sedan kunde jag inte tro vad jag horde - de borjade spela blockflojt! BLOCKFLOJT! KL.04.00 pa morgonen! Och jag lovar er, det var inte alls kul. Peter och Elena har gatt mig/oss pa nerverna lange och detta var droppen, jag har aldrig varit med om nagot sa respektlost och oforskamt. Vem fan gor sa?? Men det ar lite av deras slagord som har gallt den sista tiden "jag gor mitt och skiter i alla andra". Sa nar det var dags att ga upp kl.06.00 var jag helt tokig och for att dem skulle smaka pa sin egen medicin slet jag upp deras sovrumsdorr, vackte dem brutalt med att skrika i orat vad jag tyckte om dem, stangde dorren och for ivag till tagstationen. Pa taget till Verona radde en latt aggressiv stamning och hamndlystnad.

Verona

I Verona mottes vi av ett gramulet vader och regn. Med vara paraplyer begav vi oss i hogsta hugg till den beromda Anfiteatern som ar bevarad fran romartiden. I biljettkon fick vi den glada nyheten av att pga. att det var "La festa della donne" sa bjod Verona kommun alla kvinnor pa intrade till alla museum for dagen! Plotsligt var det som att solen sken igen! Anfiteatern var magnefik och det tog sin kraft att klattra upp till till den hogsta laktaren fa den basta overblicken. Anfiteatern ar mycket bra bevarad och det galler hela Verona. Verona ar i sarklass den vackraste staden jag varit i hittills (slar aven Venedig) och aldrig har jag varit i en stad som har sa manga historiska vingslag. Vart man an gick sa var det nagot fran  romartiden/medeltiden osv. Jag tror jag tog upp emot 100 kort under dagen. Det harliga med Verona ar ocksa att hela staden ar befriade fran nya moderna hus, allt ar liksom plats. Vi gick i Veroan i ugnefar 9 timmar och sag allt man ska gora. Vi sag domkyrkan, Kyrkan, San Anastasia (den vackraste kyrkan jag sett), sag Teatro Romano, Stog utanfor Romeos hus, Jag har sett Julias hus och statt pa den beromda balkongen, jag har sett Julias grav, varit pa Piazza del Erbe m.m. Verona ar i sarklass en av mina favoriter och om ni nagon gang aker till Italien - se till att besoka Verona!

Hemresan

Vi satte oss pa taget hem kl.19.15 och beraknades komma hem till Pordenone runt 22.00 med bytte i Mestre. Under resan blev vi dock forsenade da en ung kille stallde till med problem. Jag vet inte exakt vad, men han skrek och slogs pa perrongen omringad av poliser. Ibland vill man desperat forsta mer italienska! Nar vi val kom in till Mestre var det bara tva minuter tills vart tag skulle ga och sa klart visste vi inte vart ifran. I vart tag utropade dem att ett tag till Trieste vantade och vi fragade om denna aven stannade i Pordenone - javisst gor den det! Ja men vad bra, da tar vi den! Bara for att sedan fa hora fran konduktoren pa det taget att de inte alls stannade i Pordenone! Konduktoren var jattetrevlig och hjalpte oss sa gott han kunde och det anda alternativet som fanns var att stanna pa forsta tagstationen (vi hade ingen aning om var vi var for nagonstans) vanta en timma, till kl.23.00, ta ett tag tillbka till Mestre (om vi fick), vanta 50 min och ta taget mot Udine och vara hemma kl.01.10. Och sa gjorde vi. Otrligt segt och trottsamt. Efter dalig somn och intensiv sightseeing var vi inte pigga men for att halla humoret flamsade vi runt pa tagstaionerna och tog en "sensationella" kort....

Det var allt for denna gangen! Ciao! (ga och se lite utvalda kort)

Helgen

Helgen forflot i lugnets tecken. Med Peter, Mariòn och aven Elena borta fann jag och Sriwarni oss ensamma hemma i volontarernsa lagenhet. Pa fredagkvallen gick vi till "The London pub" och tog varan sedvanliga drink, denna gangen med Juri. Jag trotsade mitt forbud att inte dricka alkhol och tog en liten limoncello (en sorts likor kan man saga) ...

... men det skulle jag inte ha gjort. pa lordagsmorgonen vaknade jag upp med illamaende som varade i stort satt hela dagen. Pa lordagsformiddagen cyklade vi ivag till Tulipano, en affar som bara saljer kosmetika, hygienartiklar m.m. De har allt och har battre priser.  Dock ligger affaren farligt till for oss, langs Viale Venezia, vilket kan beskattas som ett sjalvmordsforsok att fardas utan bil vid vissa tider pa dygnet. sa vi begav oss i hyfsad tid, kom fram valbehallna och vi var valdigt nojda med vara inkop och speciellt over att vi faktiskt hade fatt lite traning pa kopet! Vi tog sedan en "giro" i Pordenone, at lite glass, kikade i affarerna och diskuterade var och nar vi ska halla var avskedmiddag (inget beslut har annu fattats). Till middag slog vi till med att ata lite indonesiskt som Sriwarni hade tagit med sig fran hemifran. Det var himla gott och harligt att fa att nagot med en annan smak och kryddor. Som kvallsunderhallning begav vi oss in till centrum for att hyra en film. Lange och val bladdrade vi i parmarna och i en av dem fann jag "Kopps" med Fares fares! Nu hyrde vi inte just den men det ar nastan sa att jag maste gora det bara for att hora Sissela Kyle prata italienska ;)

Sondagen tog vi tag i saker som behovdes goras. Forst och framst stada volontarernas lagenhet. Nu bor inte jag dar men lagenheten ar alltid j-vligt skitig. Andan dar ar mer: "ingen ta reda efter sig". Tappar du nagot pa golvet sa later du det vara, har du anvant koket, gor du inte rent efter dig m.m. Och den senaste  tiden har Mariòn och Peter valt att gora sin egen grej och lamnat Sriwarni ensam med att halla det rent. Men jag hjalpte garna till henne da jag ar ett stadfreak.  Pa eftermiddagen gick vi till internetcafeèt for att leta upp boende i Verona och Milano. Efter 4 timmars intensivt sokande utan resultat holl jag pa att slita av mig haret! Det ar i stort satt omojligt att hitta ett boende for ett hyfsat bra pris. Besvikna fick vi bestamma oss for att skippa Milano, for att muntra upp oss hyrde vi annu en film.

Veckan

Tio minuter innan Mariòn for ivag till Budapest med de andra hade hon artigheten att tala om att nagra av hennes vanner kanske skulle komma sondag kvall. Vi blev inte overfortjusta over detta, da hon sjalv inte skulle vara hemma och vi skulle vara tvugna att ta hand om dem. Som tur var kom dem inte men nar jag vaknade  pa mandagsmorgonen mottes jag av tre franska hippies. Somndrucken gick jag ut till dem pa balkongen for att halsa bara for att finna dem i fullfard att rulla gras, kl. 10.30 pa morgonen! Ocksa ett satt att borja morgonen pa... En parantes ar att Mariòn rokte pa innan hon gick till jobbet, hennes jobb med att ta hand om handikappde -just snyggt...

Hippisarna tog over lagenheten och jag flydde hemat och Sriwarni tog sig desperat till vanner och sov over. Arbetsveckan borjade och denna gangen med att Peter var "sjuk" igen. Peter ar i stort satt "sjuk" nagra ganger i manaden och forut var det ok men nu borjar jag bli valdigt irriterad pa honom. Jag har ingen lust att jobba for honom, ta hans aktiviteter och dessutom ljuga for folk pa Anffas, och speciellt inte nar jag vet att han sitter hemma fullt frisk och pillar navelludd. Med detta plus andra saker som har hant pa sistone stog han mig lite upp i halsen och jag sa exakt vad jag tyckte om vad han holl pa med och bad honom att aka hem till Budapest igen och stanna dar. Han forstod naturligtvis inte alls vad jag pratade om och svarade med att sucka och ga in pa sitt rum. Peter ar en mycket marklig kille, introvert och kompliserad. Men nu vet han i allafall vad han har mig.

Mariòn och hennes tre vanner lamnade tillslut Pordenone och Mariòn lyckades  lamna projektet pa ett valdigt daligt satt. Forst och framst gav hon sig sjalv ledigt utan Annas tillstand, hon lamnade utan att saga hejda, jo forresten, hon lamnade en post-itlapp och inte heller gjorde hon de papper som behovs goras for att avsluta projektet. Anna ar inge vidare glad pa henne och inte heller Peter. Peters spel har nu aven blivit uppenbart for Anffas som nu har valt att ta tva av hans semesterdagar - helt ratt enligt mig. Anna ar for ovrigt pa mycket gott humor och har varit det sedan efter jul. Hon ar nu precis som en mentor ska vara, trevlig, tillmotesgaende, hjalpsam och igen kanner jag att jag kan prata med henne. Det kanns valdigt bra att projektet kan avslutas pa ett positivt satt =)

En annan god nyhet ar att vi nu kan aka till Milano! Graziella, min fantastiska "vardmamma" gick ut pa eget bevag och letade boende at oss efter hon hort om vart negativa resultat. Hon ringde i stort satt hela tisdagseftermiddagen och hittade till slut ett vandrarhem som erbjod oss ett rum med tva sangar, eget badrum,  frukost och ligger nara cenrtum, for tva natter - endast 350 kr!! Alltsa bara 170 kr skallen for tva natter i Milano! Det ar helt fantastiskt men anna harligare ar Graziella som ville gora detta for oss utan att vi ens bett henne om hjalp. Vi kommer att kopa henne nagot fint medans vi ar dar. Detta ar nagot jag kommer sakna nar jag kommer hem, den genuina snallheten och hjalpsamheten som finns har - den ar helt otrolig!

Igar (torsdag) var jag ute pa en uscita lunga (lang utflykt) med Anffas och gruppen cucina (vi som lagar mat). Vi akte till Polcenigo som ligger ugnefar 20 minuters bilfard fran Pordenone. Polcenigo ar kant (eller tja, hela omradet har) for sin kokkonst och i Polcenigo finns en kockskola som har skolat nagar av italiens basta kockar. Vi gick pa ett museum dar vi bade fick se  att paven och Bill Clinton har varit pa besok och atit gott. Darefter gick vi naturligtvis ut och at pa restaurang =) Det var mycket gott. En harlig dag pa jobbet.

Pa torsdagskvallen upptackte jag att pengarna fortfarande inte hade kommit, sa sa upprord skrev jag flera mejl till Axa over deras daliga bemotande bara for attt finna att deras email inte funkar alls.  Idag ringde  Anna at mig och fick en ursakt over drojesmalet men dem fixade det idag - TSS! Det tror jag pa nar jag ser det! Javla Axa.

Imorgon aker jag och Sriwarni till Verona. Vi aker bara over dagen och vi tanker ga och se arenan, museumet over Romeo och Julia m.m. Vi hoppas pa gott vader for de senaste dagarna har det var riktigt daligt, molning och dimmigt. Forst i mandags kunde man skymta bergen for forsta gangen pa veckor. Men med kalr syn kom aven kylan, det blaser nu hart och ar svinkallt. Jag blir friskt pamind om vintrarna hemma.

Valet haller pa for fullt nu sedan regeringen foll. Det uppstar nya partier i stort satt varje dag och diskussionerna kretsar kring skatter, abort och pedofili. Berlusconi har dessutom med sin nya hartransplantion sjalvutnamnt sig till paven av frihet...

Om inte sa lange ska vi ivag och traffa lite vanner pa "The London pub" sa jag far tacka for mig den har gangen... Ciao!

Jag har egentligen inte sa mycket att skriva, allt rullar pa. Dock sa har jag fatt goda nyheter fran forsakringsbolaget - jag kommer fa mina pengar! Wii!! Sa nu planerar jag och Sriwarni for fullt weekends till Verona och Milano. Vi har tankt att aka till Verona nasta helg, lordag till sondag, och det blir mest for lite seightseeing. Vi vill se den beromda teaterarenan, museumet over Romeo och Julia m.m. Helgen efter det bar vi av till Milano, fredag till sondag. Dar har vi tankt att bland annat se den beromde katedralen, ga pa museumet med tavlan "sista maltiden" och se en traning med Inter om det gar.

Denna helgen blir vi ensamma hemma, da Peter, Maròn och Elena aker till Budapest. Sriwarni ar valdigt lattad over att dem aker ivag ett tag da situationen i lagenheten har forsamrats. De andra valjer namligen att spendera sina dagar med att pimpla vin, roka joints m.m. Sa helgen blir det bara vi tva och vi ska laga lite indonesisk mat som Sriwarni tog med sig hemifran och gora lite "giros" i Pordenone.

Annars sa ar det inte lang tid kvar nu, bara tre veckor! Och jag borjar nu planera och fixa lite grejer som maste goras innan jag aker hem, bland annat preseneter till vardfamiljen m.m. Just nu far jag val erkanna att jag inte ar sa narvarande pa Anffas, jag tanker mest pa hemma och egentligen har jag val gjort det sedan jul men det gar inte att hjalpas. Men pa ett satt tror jag att det kommer kannas valdigt lustigt att aka harifran. Pordenone har anda varit mitt hem en ratt lang tid och det kommer att kannas konstigt att saga adjo till manga och inte veta nar man traffas harnast... men gud vad jag langtar hem!!

Ses snart!